Jag förstår att ni allihopa har saknat mig och mitt skrivande väldigt mycket. Men det är så här, att jag har haft sjukt mycket att göra i skolan. Eller ja, det har jag väl fortfarande, men nu är det jullov så då väljer jag att relaxa lite.

Förutom allt pluggande så har jag även varit med och samlat in pengar till Musikhjälpen med PiteFM. Det har varit nizzle! Vi samlade in hela 24.131kronor tack vare pitebornas hjälp. Till nyår drar jag till Stockholm med C. Det kommer bli så himla fint. Love that guy, så att säga.

 

Men nu ska jag ge sömnen ett försök.

Pussen och hejen!

Långsele Bio's senaste facebook-status

"Nu har vi fått tag i en film igen! Det finns en liten möjlighet att vi får nyaste Bondfilmen också. Vi får besked nästa vecka. Annars är det här sista filmen i vår regi."

Buhu, finaste bion ju! :((

Igår var det min sista dag som jingelansvarig på PiteFM. Det har varit ett kul år, men det känns skönt att det är över också. Nu ska jag bara lära upp min lilla gröngöling allt jag kan, innan han får flyga fri i etern.

Men jag lämnar ju självfallet inte PiteFM bara för att jag inte längre sitter i styrelsen. Mig kan ni höra redan på tisdag igen när jag ska vara med i Tjejhörnan och prata om feministiskt självförsvar och fittkonst. Det känns grymt.

Och imorgon är det ju halloween som ska firas, för sjutton gubbar! Det kommer bli spexigt.

Vad jag ska vara? Förtrollande!

 

 

Sovit till 15:30.

Gått på stan.

Handlat mat.

Hämtat ut paket från Monki.

Tagit bussen hem.

Provat nya kläder.

Lagat middag.

Kollat på skräpTV.

 

Gått på skolan.

Pluggat till morgondagens seminarium.

Inte slösat pengar på kläder.

Lagt pengar på kurslitteratur.

Städat.

 

 

Idag har jag mått jätteilla och allmänt dåligt pga strul med mina p-plåster. Det känns sämst! Så jag var bara på skolan fram till lunch. Efter det gick jag hem och kröp under täcket och sov ut. 

Under sömnen drömde jag kanske världens finaste dröm: 

 

Hela skolan var samlad i en stor gympasal. Alla satt klassvis kring bord och blev sererade fin mat. En bit in på kvällen är det någon som utmanar C i att sjunga. Alla skrattar och förväntar sig något tramsigt, men han antar utmaningen och ber alla att vänta en stund så att han kan förbereda sig. 

Efter ett tag säger han till att han är redo. Alla elever på skolan riktar blicken mot honom medan de fnissar. Så öppnar C munnen och sjunger, med en väldigt hög ton, den första raden i Känn En Doft Av Kärleken från Lejonkungen. Det är helt otroligt vackert och alla i gympasalen blir helt tysta och ser på när C tar min hand och för mig ut på golvet mitt bland alla människor. Han fortsätter sjunga på låten och går omkring bland alla bord med människor och jag känner mig så himla lycklig, samtidigt som det känns lite obekvämt med all uppmärksamhet som blev riktad mot mig. Jag inser sen att jag har tappat bort C. Jag kan inte se honom någonstans, men känner hur någon tar min hand och för mig fram till honom. Helt plötsligt är hela skolan involverad i det här framförandet och ser till att jag har det så bra som möjligt. Så ser jag hur det är något som är i luften, och efter en närmare titt ser jag att det är glitter i olika färger som faller ifrån taket.

Allt är vara helt otroligt vackert och allt avslutas med att jag vänder mig om och möter C som ser väldigt glad ut över att se mig, tar min hand och så går vi hem tillsammans. 

 

Jag älskar C. Han är verkligen den finaste jag vet. Men nu ligger han verkligen i lä med sitt drömjag. 

 

När jag ligger i sängen ensam vaken, C ligger och sover som en stock och jag surar lite över att han har "gett upp" mig i verkligheten för att bege sig in i drömmarnas värld för sig själv, då brukar jag plocka fram mobilen och surfa. Dvs sura med F.
Men så känner jag hur han rör på sig för att kunna sova lite bättre och känner då hur han rullar så nära mig att han på riktigt ligger över min arm, då blir jag pirrigt glad och tycker att han är finast i världen.
Nu börjar det dock göra lite ont. Jag tror att han ska få en puss.
Pussat och klart /M

Idag är det söndag. Det innebär att jag sitter i soffan, äter kakor och har gos med katten. Det är en typsiskt fin söndag idag. Allt känns så lagom. Gårkvällen var himla fin och trevlig. Roligt att få träffa alla nya radiostudenter lite mer ordentligt, samt kul att träffa alla andra som man inte sett sen våras. Det spelas soft musik i lägenheten och allt känns fint idag. Jag gillar fint.

 

 

 

Ikväll blir det lära-känna-kväll med alla radiostudenter - tjoho! Det kommer bli grillning och speed date - tjoho!

Temat är HATT - tjoho!

 

Ha en fin kväll allihopa! /M

 

Fortfarande sjuk, men hej och hå vilken bra dag jag har haft!

Först så trodde jag att jag hade klivit upp fel tid eller gått till fel klassrum, men det visade sig bara att jag var i tid till min lektion och först på plats. Dagens lektion var Nyhetsjournalistik i Radio och vi fick i uppgift att göra en intervju med någon och skriva en påa, ava och prata till den och redigera ihop det till ett riktigt nyhetsinslag. Jag visste på en gång vem jag ville intervjua och ringde därför till min gamla fotolärare från gymnasiet. Hon är då alltså moster till en av de journalisterna som kommer hem från Etiopien imorgon så jag intervjuade henne om hur det kändes att äntligen få hem honom igen. Jag fick jättebra kritik på inslaget både av klasskompisar och lärare. FETT! Samt att jag fick en anledning att ringa min kära gamla lärare som är kanske världens finaste människa. FETT!

Efter skolan såg jag att jag ÄNTLIGEN har fått mitt CSN-bidrag. Tjoho! Så då drog jag på stan och köpte nya pjux som jag har spanat in ett tag. Fett nöjd - de är så jävla snygga!

 

Nu ikväll så har jag även påbörjat en design till ett tröjtryck som vi instruktörer i feministiskt självförsvar i Norrbotten ska använda när vi håller pass. Det känns också fett.

Allt är så jävla bra idag!

Och nu ska jag gå över till Alex och ha filmkväll med mina pals.

PUSS OCH KRAM /M

Dagens tillstånd känns smått kritiskt. Trött som döden, nyser en massa, snorig, halsont, fryser, helt vimsig i huvudet och nu tillbaka till trött som döden. Kan det vara ännu en förkylning på gång?

Trots detta så har jag samlat på mig en massa pepp idag. Jag har varit på DS-möte med Ung Vänster i Luleå hela dagen och bl a börjat förbereda inför en kommande helgkurs. Det kommer bli fett! Jag är pepp!

Sen också att jag fick 1007 kronor av Ung Vänster i förrgår har ju inte gjort min dag sämre heller, speciellt nu när jag fortfarande väntar på CSN-bidraget (jag slarvade med min ansökan). Så livet går framåt - tjoho!!!

Jag snålar inte på utropstecken i det här inlägget heller, tack vare/på grund av det här. Det går helt enkelt bra för mig just nu. Förutom rent fysiskt då förstås. Kanske en god natts sömn kan råda bot på det? Jag ska testa.

GODNATT!

Tillbaka i Piteå har jag inte riktigt varit mig själv de senaste veckorna. I 10 dagar bytte jag namn till Phösare Delady och nollade de nya ljudteknikerna på min skola i Piteå. Crezeh!

Det var verkligen skitkul, och allt jag har att säga nu är att jag saknar det samtidigt som jag är sjukt lättad över att det är över. Sömnbristen och allt socker jag åt under den tiden tog knäcken på mig på slutet.

 

 

 

Ibland sög vädret, ibland var allt perfekt. Som det brukar vara här i livet, fast med mantel och solglasögon på.

Som Stampes pappa sa "Kan du inte säga någonting rart så säg ingenting alls".

Tro inte att 22 juli var första gången som jag jämförde en stor händelse med Harry Potter. När Bjästa-fallet var aktuellt gjorde jag samma sak.

I den lilla orten Bjästa, utanför Övik, var det alltså en tjej som blev våldtagen av skolans populäraste kille och ingen kunde tro att han skulle våldta någon och trodde därför att hon ljög. Hon blev utfryst av samhället och han hyllades.

Harry Potter möter Voldemort och kan berätta för trolldomsministeriet att han är vid liv, men de säger emot och får folk att tro att han ljuger. Men till slut kommer det ju fram att Voldemort är tillbaka.

Uppdrag Granskning gör ett fett reportage om vad som skett i Bjästa och sanningen kommer fram.

 

Det låter som att jag förminskar våldtäkt och massmord. Det är inte vad jag menar. Jag menar bara att Harry Potter och Hogwarts finns på riktigt. Men jag är blott en simpel mugglare. :(

Idag är det alltså ett år sedan terrordådet i Oslo och Utöya, och jag har suttit och tittat på direktsändningarna från minnesstunderna på SVT. Det har varit så otroligt fint och vackert allting. Så mycket kärlek. Och nu är jag ju dum i huvudet såklart, men det som jag tänkte på när jag såg det var "det är ju det här som är Harry Potter-böckernas poäng".

Så det här blogginlägget skulle kunna handla främlingsfientlighet, högerextremism eller kanske solidaritet. Något politiskt och djupt. Men jag tänker på Harry Potter. Varför?

JK Rowling skrev om Voldemorts hemska verk, hur han mördade s.k. smutsskallar (Breivik bombade regeringsbyggnader och sköt ihjäl socialistiska ungdomar). Han var inte ensam. Hans anhängare kallas för dödsätare (överallt i världen finns det folk som har samma högerexremistiska ideologi som Breivik). Men hur ond Voldemort än må vara så kan han aldrig besegra kärleken. När han kastade Avada Kedavra-förbannelsen mot Harry fungerade den inte just för att hans mammas kärlek till sin son var för stark. Och det är precis det som jag ser när jag tittar på minnesstunderna i Norge idag. Det är så mycket kärlek.
För er som inte läst eller sett den sista Harry Potter-boken/filmen så spoilar jag nu att Voldemort besegras och dör. Breivik kan inte vinna så länge som alla andra är så goda.

 

"Om en man kan visa så mycket hat, tänk då så mycket kärlek vi kan visa tillsammans."

 

 

 

 

Nu har jag varit i Linköping i en vecka också. För att vara pank så får jag en väldigt påkostad semester. Det är bara att tacka min omgivning för det. Tack, tack!

Under den här senaste veckan har jag tillsammans med min bror och brorsdotter varit på Kolmården och tittat på djur (se video nedan), vi har tittat på filmen Fantastic Mr. Fox som jag tipsar alla att se, vi har ätit kopiösa mängder av onyttigheter samt lekt på Busfabriken (se bilder ovan). Kort och gott så har det varit crazy fab week!

 

 

Nu är jag i Pajala. Men för att inte vilseleda någon med bilden så bör jag berätta att jag inte tog flyget. Jag har fortfarande aldrig flygit i mitt liv. Men lika glad för det är jag. Men gladast är nog renen.

Igår hamnade jag av okänd anledning på Pajalas ungdomsmottagning och hittade en bok som hette Sex Quiz. Den innehöll en massa frågor och svar. Boken var från 2004, men uppdaterades 2008 stod det. Så här såg det ut i den:

 

 

Den största grejen här är att svaret på den sista frågan är Ja. Jag känenr att jag verkligen borde skriva en egen bok och ge till dagens umo's. På rikt. Vad håller de på med liksom?

 

För att avsluta det här blogginlägget lite snyggt så vill jag bara säga att mödomshinnan finns inte och nu ska jag kramas med mannen vid min sida.

Hejdå! /M

 

TV3 är såna töntar. Av många anledningar såklart. Men just nu tänker jag på det här.

Programmet som fått åldersgränsen är The Sex Education Show. Sexualkunskap bör väl ändå främst ses av ungdomar under 18 år? Alla borde såklart ta del av diverse sexualkunskaper, men ni fattar vad jag menar.

TöntTV3.

Om man klickar på "Läs mer här" så står det "Eftersom TV3Play lyder under ATVOD regelverk måste vi ha 18-årsgräns för ett fåtal program med ett innehåll som kan anses olämpligt för minderåriga."

Jag känner bara: Lägg ägg.

 

Fast när jag tänker närmare på saken av mina tidigare erfarenheter av det här brittiska utbildningsprogrammet, så kommer jag på att Ah, just ja, det suger ju. Och då menar jag inte oralt. Sorligt nog.

Att en del program är dåliga kan man inte rå för. Men det här är inte bara lite småkasst, utan det innehåller faktafel. Om man frågar mig så är ju sexualkunskap kanske det viktigaste ämnet som inte får innehålla faktafel. Serri.

Det jag tänker på är ett avsnitt där en högstadietjej blygsamt räcker upp sin hand och frågar

-Gör det ont när mödomshinnan spricker?

Svaret tänkte jag mig så här: Mödomshinnan finns inte, och om det gör ont vid sex så kanske allt inte står rätt till och då kan man göra något annat sexuellt istället.

Men programledaren svarar bara kort med

-Det gör ont första gången man har sex.

Då känner jag att jag själv lätt kan göra ett sånt här program. Mitt skulle bli bättre. Mitt skulle inte innehålla faktafel och det skulle vara PK*.

Begreppet PK används allt för ofta i negativ bemärkelse. Det tycker jag är konstigt. PK äger ju!

 

*PK = Politiskt korrekt

 

--------------------------

 

 

Kul att hon säger så här i den nya säsongen.