Igår var det min sista dag som jingelansvarig på PiteFM. Det har varit ett kul år, men det känns skönt att det är över också. Nu ska jag bara lära upp min lilla gröngöling allt jag kan, innan han får flyga fri i etern.

Men jag lämnar ju självfallet inte PiteFM bara för att jag inte längre sitter i styrelsen. Mig kan ni höra redan på tisdag igen när jag ska vara med i Tjejhörnan och prata om feministiskt självförsvar och fittkonst. Det känns grymt.

Och imorgon är det ju halloween som ska firas, för sjutton gubbar! Det kommer bli spexigt.

Vad jag ska vara? Förtrollande!

 

 

Sovit till 15:30.

Gått på stan.

Handlat mat.

Hämtat ut paket från Monki.

Tagit bussen hem.

Provat nya kläder.

Lagat middag.

Kollat på skräpTV.

 

Gått på skolan.

Pluggat till morgondagens seminarium.

Inte slösat pengar på kläder.

Lagt pengar på kurslitteratur.

Städat.

 

 

Idag har jag mått jätteilla och allmänt dåligt pga strul med mina p-plåster. Det känns sämst! Så jag var bara på skolan fram till lunch. Efter det gick jag hem och kröp under täcket och sov ut. 

Under sömnen drömde jag kanske världens finaste dröm: 

 

Hela skolan var samlad i en stor gympasal. Alla satt klassvis kring bord och blev sererade fin mat. En bit in på kvällen är det någon som utmanar C i att sjunga. Alla skrattar och förväntar sig något tramsigt, men han antar utmaningen och ber alla att vänta en stund så att han kan förbereda sig. 

Efter ett tag säger han till att han är redo. Alla elever på skolan riktar blicken mot honom medan de fnissar. Så öppnar C munnen och sjunger, med en väldigt hög ton, den första raden i Känn En Doft Av Kärleken från Lejonkungen. Det är helt otroligt vackert och alla i gympasalen blir helt tysta och ser på när C tar min hand och för mig ut på golvet mitt bland alla människor. Han fortsätter sjunga på låten och går omkring bland alla bord med människor och jag känner mig så himla lycklig, samtidigt som det känns lite obekvämt med all uppmärksamhet som blev riktad mot mig. Jag inser sen att jag har tappat bort C. Jag kan inte se honom någonstans, men känner hur någon tar min hand och för mig fram till honom. Helt plötsligt är hela skolan involverad i det här framförandet och ser till att jag har det så bra som möjligt. Så ser jag hur det är något som är i luften, och efter en närmare titt ser jag att det är glitter i olika färger som faller ifrån taket.

Allt är vara helt otroligt vackert och allt avslutas med att jag vänder mig om och möter C som ser väldigt glad ut över att se mig, tar min hand och så går vi hem tillsammans. 

 

Jag älskar C. Han är verkligen den finaste jag vet. Men nu ligger han verkligen i lä med sitt drömjag.