-
Som Stampes pappa sa "Kan du inte säga någonting rart så säg ingenting alls".
Mer HP.
Tro inte att 22 juli var första gången som jag jämförde en stor händelse med Harry Potter. När Bjästa-fallet var aktuellt gjorde jag samma sak.
I den lilla orten Bjästa, utanför Övik, var det alltså en tjej som blev våldtagen av skolans populäraste kille och ingen kunde tro att han skulle våldta någon och trodde därför att hon ljög. Hon blev utfryst av samhället och han hyllades.
Harry Potter möter Voldemort och kan berätta för trolldomsministeriet att han är vid liv, men de säger emot och får folk att tro att han ljuger. Men till slut kommer det ju fram att Voldemort är tillbaka.
Uppdrag Granskning gör ett fett reportage om vad som skett i Bjästa och sanningen kommer fram.
Det låter som att jag förminskar våldtäkt och massmord. Det är inte vad jag menar. Jag menar bara att Harry Potter och Hogwarts finns på riktigt. Men jag är blott en simpel mugglare. :(
22 juli.
Idag är det alltså ett år sedan terrordådet i Oslo och Utöya, och jag har suttit och tittat på direktsändningarna från minnesstunderna på SVT. Det har varit så otroligt fint och vackert allting. Så mycket kärlek. Och nu är jag ju dum i huvudet såklart, men det som jag tänkte på när jag såg det var "det är ju det här som är Harry Potter-böckernas poäng".
Så det här blogginlägget skulle kunna handla främlingsfientlighet, högerextremism eller kanske solidaritet. Något politiskt och djupt. Men jag tänker på Harry Potter. Varför?
JK Rowling skrev om Voldemorts hemska verk, hur han mördade s.k. smutsskallar (Breivik bombade regeringsbyggnader och sköt ihjäl socialistiska ungdomar). Han var inte ensam. Hans anhängare kallas för dödsätare (överallt i världen finns det folk som har samma högerexremistiska ideologi som Breivik). Men hur ond Voldemort än må vara så kan han aldrig besegra kärleken. När han kastade Avada Kedavra-förbannelsen mot Harry fungerade den inte just för att hans mammas kärlek till sin son var för stark. Och det är precis det som jag ser när jag tittar på minnesstunderna i Norge idag. Det är så mycket kärlek.
För er som inte läst eller sett den sista Harry Potter-boken/filmen så spoilar jag nu att Voldemort besegras och dör. Breivik kan inte vinna så länge som alla andra är så goda.
För er som inte läst eller sett den sista Harry Potter-boken/filmen så spoilar jag nu att Voldemort besegras och dör. Breivik kan inte vinna så länge som alla andra är så goda.
"Om en man kan visa så mycket hat, tänk då så mycket kärlek vi kan visa tillsammans."
Jag är viktig.
Jag är viktig. Kanske den viktigaste. Flera saker de här senaste dagarna har antytt till det. Maja Johnsson - den viktiga. Det är jag det. Igår klev jag upp tidigt för att ta en buss som starten på min resa upp till Skellefteå, där jag skulle hålla ett pass i feministiskt självförvar på Trästockfestivalen. I Övik bytte jag från buss till tåg som skulle ta mig till Umeå, där jag sedan skulle byta till buss. Halvvägs till Umeå stannade tåget pga tekniska problem med banan. Vi blev ståendes i över en timme och konduktörerna kollade genast upp vilken buss man kunde ta till Skellefteå istället. "Det hjälper inte mig om jag inte kommer fram före 18:00, för jag ska upp och hålla en kurs och sen åka hem igen redan ikväll". Detta kan man översätta till "Vet inte ni vem jag är eller? Jag är en mycket viktigt person för kvinnorna på Trästock. För alla kvinnor rent av. Jag räddar liv. Viktigt".
Så när jag äntligen kom fram till Umeå så tog jag första tåget tillbaka till Övik och sov över hos min syster. Dagen därpå, dvs idag, gick vi på stan för att äta lunch ihop. Det blev take away vårrullar som vi åt ute i parken. Förutom maten, soja och sötsursås hade mannen på resturangen även gett oss ätpinnar. Jag antog utmaningen och gissa vad - jag kunde äta med dom. Ytterst viktiga, hippa och moderna människor äter med ätpinnar. Dvs jag! Pga risken att ingen skulle tro mig tvingade jag min syster att fota händelsen och det lyckades bli en otroligt drygt avslappnad hej-jag-äter-med-pinnar-och-ba-bryr-mig-inte-bild. Jag ser alltså otroligt viktig ut. Eller bloggig. Men bloggar kan vara viktiga. En del skapar ju otroliga debatter som leder till viktiga saker.
För att förstärka känslan av denna översittar image la jag till såna där prickar som ska se ut som att de har skapats av motljuset, men alla ser att det är photoshop och tycker det är pinsamt. Men det är så bloggarna gör det. Eller? Är jag en viktig bloggare nu? Ja. Ja, det är jag. Kanske den viktigaste.
..
Nu har jag varit i Linköping i en vecka också. För att vara pank så får jag en väldigt påkostad semester. Det är bara att tacka min omgivning för det. Tack, tack!
Under den här senaste veckan har jag tillsammans med min bror och brorsdotter varit på Kolmården och tittat på djur (se video nedan), vi har tittat på filmen Fantastic Mr. Fox som jag tipsar alla att se, vi har ätit kopiösa mängder av onyttigheter samt lekt på Busfabriken (se bilder ovan). Kort och gott så har det varit crazy fab week!
.
Nu är jag i Pajala. Men för att inte vilseleda någon med bilden så bör jag berätta att jag inte tog flyget. Jag har fortfarande aldrig flygit i mitt liv. Men lika glad för det är jag. Men gladast är nog renen.
Igår hamnade jag av okänd anledning på Pajalas ungdomsmottagning och hittade en bok som hette Sex Quiz. Den innehöll en massa frågor och svar. Boken var från 2004, men uppdaterades 2008 stod det. Så här såg det ut i den:
Den största grejen här är att svaret på den sista frågan är Ja. Jag känenr att jag verkligen borde skriva en egen bok och ge till dagens umo's. På rikt. Vad håller de på med liksom?
För att avsluta det här blogginlägget lite snyggt så vill jag bara säga att mödomshinnan finns inte och nu ska jag kramas med mannen vid min sida.
Hejdå! /M
